ISAK MILLES GEDIN
På Fridhem har jag lärt mig blicka tillbaka.
Minnen och tid spelar en central roll i mitt skapande och jag förstärker dessa berättelser med ett unikt formspråk för att aktivera publiken. Film bär på en otrolig styrka då den löper genom tid och rum, liksom våra egna livsupplevelser. På så vis blir filmen ett sorts substitut för vårt förflutna. Vi fäster oss vid det, begriper vår existens genom det. Ett minne är lika greppbart som en rörlig bild, fiktivt eller dokumentärt, för det finns inte längre. Bara idén om något som en gång var. Mina filmer är en minnesteknik.
Ett annat centralt tema i mina filmer är separation. Det säger sig självt att det går hand i hand med minnestematiken, det är liksom själva brytpunkten vilken avskiljer då från nu. Det understryker allt jag saknar, men också det jag är glad över att ha fått uppleva. Det hjälper mig greppa det som inte längre finns, saknaden blir mindre akut.
När jag nu separerar från Fridhem uppstår ett nytt minne som är väldigt viktigt för mig. Den här platsen har hjälpt mig säga hejdå, att återbesöka och blicka framåt.
Isak.millesgedin@gmail.com
070 583 0823
Nedanför hittar ni min första och sista egna film på fridhem. De kommer för alltid stå som början och slutet på min fantastiska tid här.
När grevefamiljen beger sig en natt lämnas tjänstefolket, paret Love och Freja samt deras vän Narren, ensamma kvar på slottet. Utöver sina arbetsuppgifter är Love författare och befinner sig just nu i skrivkramp – han kan inte skriva klart slutet på sin senaste berättelse. Desperat att hjälpa honom erbjuder Freja all hjälp hon kan, utan något resultat. I pennraspets tysta frånvaro tvingas de allt närmre frågan: vad väntar vid berättelsens slut?
I Romarriket fanns det en väg i varje stad som ledde hem till huvudstaden Rom. Alla bar samma namn – Via Roma.
VIA ROMA
RETROMANI
En film om livets första tjugo år och viljan att röra sig framåt samtidigt som det nostalgiska hjärtat drar en tillbaka. Om trygghet och kravet att släppa taget om det man aldrig vill lämna.
